Om vi nu ska samarbeta, varför motarbetar du allt hela tiden? Om vi nu ska kunna ha en öppen kommunikation, varför ägnar du hela din vakna tid till att kasta skit? Vad är det i dig som gör det så viktigt att förstöra istället för att bygga upp? Hur kan du sätta dina egna känslor framför barnens? Vad i dig är det som gör så ont när jag faktiskt vill lösa saker och inkluderar dina barn lika mycket som mina?
Jag är en praktisk människa, behöver tydlig struktur precis som barnen, för barnen. För att även dina barn ska känna sig välkomna och hemma. Det är viktigt för mig, varför svider det så i dina ögon? Varför gör du allt så svårt för oss? Gå vidare med ditt liv och lös den tiden du har istället för att koncentrera dig på att försöka hitta brister i oss!
Jag kommer att vara en lika stor del i dina barns liv som deras pappa, precis som han och dina barn kommer att vara i mina barns liv! Jag vill ha det så för jag vill att barnen ska må bra. Jag är inte ute efter att ta din roll för det kommer aldrig att hända. Aldrig någonsin, jag är Anna och du är mamma, så vad är du egentligen så rädd för? Det är ingen här som kommer att vara bättre än du, någonsin! Varför är jag ett så stort hot? Det är något du kommer bli tvungen att acceptera och respektera!
Det här handlar endast om svartsjuka och att förlora kontrollen… Du tycker att det har funkat bra så länge du har fixat allt, du kan inte göra det nu och då kastar du skit på mig innan vi ens startat, du vet ingenting om vem jag är eller hur jag funkar eller hur barnen kommer att ha det för det har inte hänt ännu… Varför lägga ner energi?
Sluta projicera dina känslor på barnen och använda dom MOT deras pappa, han förtjänar bättre och du gör det värre för dig själv… Den enda som förlorar på det här är du, och barnen!
Jag tycker det är hemskt!
Jag kommer att älska dina barn som om det vore mina egna men jag kommer aldrig att bli deras mamma! Jag kommer att ställa upp och finnas för dina barn som om det vore mina egna men jag kommer aldrig att kunna vara du för dom, det är bara du som är och kan vara deras mamma – ingen annan! Varför bråkar du som om du håller på att förlora allt?!
hon sov första natten där i natt. Vi har kompletterat lite med korgar osv som behövs för att saker ska ha egna platser. Alexandra sitter just nu och målar en ”knacka – först – skylt” till sin dörr. Daniel ville komma hit på måndag också, det känns ganska kul att dom vill vara här