Ja men nu har jag tagit ett beslut! Eller ja, jag har informerat alla berörda angående mitt beslut som jag egentligen funderat och varit osäker på ett tag… Känns jävligt att du blir ledsen på kuppen!
Vi är vänner, jag vet att det gör ont i dig men jag har inget mer att ge. Jag kan inte känna och jag är ledsen för det. Jag har lurat mig själv lika mycket som du känner dig. Eller lurad, vi har ju båda vetat att det är något galet. Viljan har jag levt på länge nu men det håller inte längre, den räcker väl inte till antar jag. Jag önskar att jag kunde ge dig mer men jag har inget kvar. Nu vet du det.
Det är skönt att ha fått det ur världen, det är skönt. Jätteskönt. Kanske finns det tid senare, känslor eller trygghet. Ja who knows? Känns som en stor sten fallit, som om jag kan andas igen efter att ha kvävts.
Vi ordnar resten, gör som planerat och mår bra istället för att jag ska gömma mig för att slippa vara nära.