Men det är inte därför vi är här… as they say!
Känns lite skumt trots att det är skönt att ha tagit ett beslut. Det är skönt att veta bara! Att båda är på samma spår även om en av oss inte vill ha det så… I know, jag känner mig som en skit men det hjälps inte för jag orkar inte.
Vi drar ett streck över detta och går vidare som Göran Persson säger… Eller nåt…
Jag är less, lite orolig över hur det kommer att vara framöver. Huruvida vi kommer att kunna umgås eller inte, hur öppna och avslappnade vi kan vara tillsammans eller inte. Jag hoppas och önskar att det kan vara lugnt. Att inget är förändrat. Vill att vi trots allt som hänt ska kunna vara vänner på lika villkor förr eller senare. Vi ska ju ändå bo ihop ett tag, ganska länge. Vad som händer sen är ju egentligen ingen som vet. Jag önskar att saker hade varit lite enklare. Bu ser det ut som det gör och vi står på samma ställe som innan, härifrån kan vi ta det precis var vi vill, allt löser sig. Du är en av mina närmsta och äldsta vänner, så vill jag ha det!