This is my world

Förstår inte att hon bara ser negativt i allt vi gör…

Väldigt bra exempel är:

1: T vill tydligen inte gå och bada med skolan – L frågar oss direkt: ”Hände det någonting när ni var och badade eller?” – Så tog hon för givet att det skulle ha med oss att göra…

2: Jag har bestämt att ta barnen på badhuset varje vecka, vi frågar L om det är okej att barnen följer med även dom veckorna som är hennes eftersom dels D uttryckt att han verkligen vill det. Vi har endast svarat att vi måste diskutera det med mamma eftersom det är hennes veckor – Lisa blir förbannad direkt när vi frågar och säger utan att blinka – ”Jag har väl inget val för ni har ju redan pratat med barnen och då blir ju jag den dumma om jag inte tillåter det”

Alltså varför reagerar man såhär? Varför kunde hon inte bara sagt – ”ja vad bra för jag orkar inte/kan inte/vill inte och vet att det är viktigt för barnen”, eller ”nej jag vill ha all tid med barnen jag kan få när dom är hos mig”, eller ”nej jag kan åka med dom själv”, eller ”ja visst men jag kan följa med”. Vi erbjöd hon det dessutom men då var hon, enligt henne själv för dålig och orkade inte, rädd för att få ont osv – men alltså engagera dig i dina barn själv nån gång! Sluta hoppa på oss!

Varför ser denna människa bara negativt på allt?

Jag förstår om hon är rädd och kanske har dålig självkänsla, jag förstår att allt det här är en jobbig situation för henne men alltså varför förstör man hellre allt än att faktiskt vara lite positiv till att saker faktiskt funkar och att vi båda – jag och B, faktiskt engagerar oss i barnen? Ibland, eller ja, ganska ofta gör vi en massa saker med barnen som hon inte har ork, energi (eller vilja?) till att göra när dom är där. Barnen får ju alltså det dom behöver och hon borde väl hellre vara glad för deras skull och uppmuntra till det. Jag skulle bli överlycklig om mina barns far kom och sa att han vill ha dom varannan vecka och att hans tjej var lika engagerad som jag, det skulle vara fantastiskt för barnen i mina ögon för dom behöver ju oss båda, men hon resonerar inte så – vi är bara ett enda stort hot mot henne. Jag förstår verkligen inte varför.

Samma sak med anmälan som nu är gjord. L hävdar att hon inte har någonting alls med det att göra. Men faktum är att samverkangruppen har ju inte valt ut oss helt random ur ex telefonboken och bestämt sig för att jävlas liksom?!

Det är ju HENNES ord, HENNES oro och HENNES samtal som ligger till grund för detta helt obefogade påhoppet! HUR KAN HON ENS FÖRSÖKA AVSÄGA SIG DET ANSVARET, frågan är ju om hon är helt intelligensbefriad när hon försöker förklara att hon inte hade en aning eller möjlighet att stoppa det. Det är ju HON som träffat dom och pratat med dom, det är ju HON som byggt upp deras oro, det är ju hennes påstådda oro dom har fått ta del av… Hur kan hon tro att det går att avsäga sig ansvaret för det? Sen hövdar hon dessutom att hon försökt stoppa det men på mötet med utredningsgruppen så satt hon och gapade och kastade skit på B! Gaaah! Ta ansvar för vad du skapar kvinna!

Det ska bli så skönt att träffa familjeterapeuten så vi kan få bukt med henne och alla påhopp, hennes sätt att tänka och resonera. Jag måste verkligen få hjälp att förstå henne för jag har ingen som helst möjlighet att sätta mig in i hur hon tänker alls, jag har försökt – tro mig, men det går inte!

En annan skrattretande sak är att B KÖRDE Andzelo till sitt luciafirande kl 6.20 i morse och sen KÖRDE han Antonio till skolan kl 7.45. Sen får han ett sms från L där hon skriver att T kommit hem från skolan igen och inte vill gå för han bråkat med mina pojkar på vägen – hur kunde det hänt när dom helt omöjligt kan ha träffats på vägen eftersom B KÖRDE mina pojkar??? Så B ringer upp L och frågar rakt ut hur det kan komma sig (- det måste ju ha varit lite pinsamt för henne). Hon svarar att T sagt det och då kan man ju börja fundera på varför barnen har börjat ljuga för henne.

Jag ska sätta mig ner med dom sen och ta allt en gång till med tanke på vad som sagts igår och idag. B tog även upp det A sagt ang att vi skulle bo här bara för att vi inte har någon annanstans att ta vägen och att dom inte alls har samma rättigheter här eller att detta inte skulle vara deras hem lika mycket osv osv, jag ska reda ut detta för vi diskuterade allt i söndags och helt plötsligt en dag efter så kommer det upp en massa andra saker som strider mot det vi sagt. Det är ju inte flickans ord!

Jag har iaf sagt till Antonio och Andzelo nu att om något av barnen tar upp någonting om detta bråk mellan oss vuxna igen så ska han och brorsan bara var tyst – inte säga ett knyst, inte ens ja eller nej eller försöka förklara för det är inte deras ansvar att försvara mig eller någon annan. Detta kommer jag även ta med A och T när dom kommer. Det är slut nu en gång för alla! Och om jag hör att dom knystar något alls om det vuxna bråket igen efter det så kommer det att bli konsekvenser. Vet inte riktigt vad ännu men jag ska fundera ut något. Dom får inte bråka om oss, det är livsfarligt, och vi som jobbat så himla mycket med det senaste veckan ska inte behöva göra om allt igen pga en annan vuxen raserar allt. Det är inte barnens fel!

Det känns jäkligt bra iaf att kuratorn tänker ta tag i detta med barnen och att försöka hjälpa mig lyfta ansvaret från deras axlar. Någonstans måste dom ju liksom få hjälp att prata ut och dom måste få höra samma saker från någon annan utomstående som inte är partisk!

Vi får väl försöka hoppas att barnen tar till sig det vi säger, jag får prata med respektive lärare  och kuratorn om vad som har hänt och försöka förklara vad vi sagt och varför det blir såhär igen då… Inte mycket mer att göra! Tycker det är så jäkla trist bara att hon ska sätta käppar i hjulen för att hon inte vill att jag ska finnas. fattar inte varför hon hellre ser till att alla mår dåligt istället för att försöka jobba tillsammans. det är som vanligt.

Vi fick en tid till familjeterapeuterna på fredag iaf, får hoppas att dom kan hjälpa oss lösa problemet. Konflikten verkar ju i grund och botten ligga i L:s syn på att det finns en annan kvinna i barnens och B:s liv. Jag håller tummarna för att vi kan få hjälp och att hon faktiskt arbetar med oss till slut istället för mot oss! Men det blir nog en riktig resa innan något är löst.

Det brukar vara lättare att kommunicera om man har någon utifrån som leder och hjälper till att styra, någon som kan tycka och tänka och faktiskt se var felet ligger. Någon som L faktiskt lyssnar på som kan hjälpa henne att öppna ögonen. Det ska bli skönt faktiskt att få råd och tips i hur vi kan hitta nya vägar, få verktyg till att faktiskt prata och framförallt LYSSNA på varann! Jag har sagt länge till B att vi borde träffa familjeterapeut och få hjälp att kommunicera med L, för hon lyssnar uppenbarligen inte på mig eller B. Allt vi gör och säger är fel i hennes ögon. Det hon inte fattar är att vi försöker göra allt bra, men jag tror inte att hon vill att det ska vara bra. Hon kommer nog inte ge sig förrns jag försvinner, tror att hon helst av allt vill att B ska bo själv så hon slipper känna sig hotad.

Men nu handlar det här om att göra allt bra och smärtfritt för barnen och dit ska vi komma snabbt! Jag tål inte se det här mer nu! Mina barn ska inte må dåligt! Deras barn ska inte må dåligt! Jag tillåter inte det!!! Så nu ska vi fixa det här en gång för alla!

VI GÖR ALLT DETTA FÖR BARNENS SKULL! Jag skiter fullständigt i henne, det är barnen som är fokus här! Man behöver inte älska alla men respektera varann måste man göra…

Tänk om vi skulle sätta oss ner och tala om för henne allt barnen pratar om här som vi avfärdar och förklarar för att få henne att se bättre ut i deras ögon. Vi sitter och förklarar och förklarar, hur ont det än kan göra i oss. Det är en jobbig situation. Men man får inte smutskasta den andra vuxna så som hon gör med oss och mig och mina barn. Det är så jäkla synd.

Vi löser det här! Förr eller senare!

…och hittade den här texzten från 16:e Augusti… Det är samma sak fortfarande…

Jag har fått reda på att fröken L har lyckats snoka reda på min bloggadress… Och jag vill bara säga det – VARSÅGOD! Läs och njut, om du nu så gärna vill det! Allt jag inte vill att du ska läsa kommer jag att sätta lösen på, resten varsågod! Du kan läsa mitt innersta för jag har inget att dölja, jag kan lämna min adress till soc också så kan dom få läsa om du vill inte mina ögon det sticker i när jag skriver ner och läser om våran vardag!

Vill också säga – LÄS ORDENTLIGT!! Läs alla mina senaste inlägg och försök ta till dig det! Så kanske vi kommer någonstans för en gång skull! Du kommer aldrig att komma åt mig… Jag är bättre än dig – för det enda jag vill är att allt ska funka, att vi ska kunna kommunicera – det enda du visar att du vill är att jag försvinner! Men så blir det inte!

Mvh: ”Draken”

Jag gick med en superledsen flicka till skolan idag, två pojkar med ont i magen och en pojke som kände sig åtsidosatt…

Den här vardagen är inte något jag känner att jag vill ha längre! Jag vill ha glada barn, barn som hoppar runt och stojar, barn som älskar att gå i skolan, barn som leker och är barn, barn som slipper agera verktyg för vuxnas osämja, barn som slipper jobbiga känslor, barn som slipper ta hand om sina vuxna, barn som får bli omhändertagna och sedda. Jag orkar inte se detta mer.

Jag gick till skolan och stannade ett tag med den som har det värst.

Jag pratade med lärare och kurator, uttryckte mig och grät, fick stöd och råd i vad jag kan göra för att ta mitt ansvar och hjälpa barnen. Jag kan andas nu för jag har släppt en del och fått höra att jag gör rätt, att jag måste vara den starka för barnens skull, att jag ska inse att jag bara är människa. Jag ska ta hjälp på mitt håll och försöka ordna till så jag får det stödet jag behöver så jag orkar vara stark för barnens skull!

Så jag orkar ta den här fighten.

Nu blir det samtal till myndigheter så jag kan bli slussad dit jag behöver komma. Jag ska försöka få möjligheten att träffa Eva och Maria på Villa Rudan igen. För min egen skull. Om det går att ordna. Jag hoppas. Dom är bra, känner mig och har varit med förr. Dom vet vår historia. Vi får se hur jag ska göra och var jag ska vända mig. Eller kanske att jag och B ska träffa någon för råd och stödsamtal tillsammans så vi växer oss starka i det här. Så vi båda får samma verktyg att arbeta med. Jag ska ringa runt och se vad vi kan göra.

Jag ska diskutera saken med B när han kommer hem sen. Vi måste göra något.

Har sån jävla lust att bara publicera alla jävla sms från idioten! Helt öppet så alla människor kan få se vad fan hon håller på med! Dags att skriva ut all skit och ordna ett viktigt möte! Nu är det tamejfan krig! Får se vad som händer på fredag… Sen är det fan helt jävla kört för hennes del!

Trist att det ska vara såhär! Tänk om man bara kunde vara vänner och samarbeta på riktigt. Jag är fan inte värd all skit och inte B heller, vi kommer att stå upp för barnen och se till att allt detta löser sig ordentligt så dom små slipper sitta mellan! Det räcker fan med skit nu! Sätter mig ner och skriver ett öppet brev till alla instanser snart och ser till att få människan helt jävla omyndigförklarad!

Jag går sönder inuti när jag ser hur barnen mår! Både mina och deras. Det här är inte okej alltså! Barnen ska inte bli tvingade att sitta och höra på den här skiten mer nu, det är inte deras fight! Jag har lust att gå och banka vett i skallen på idioten!

Det farliga är att hon låter jävligt vettig när man pratar med henne direkt men alla sms och allt skit man hör från barnen är helt jävla sjukt, man börjar ju undra vad fan hon är för människa egentligen! Har hon ingenting innanför pannbenet? Tänk om man bara kunde prata med henne, få henne att förstå hur hon påverkar barnen och vår relation med dom när hon beter sig som hon gör.

Hon bedriver nån form av häxjakt, vill ha någon skyldig och hon började med Antonio, nu hoppar hon på Andzelo… och så har vi mig – jag som är den onda, riktigt onda i hennes ögon! Och hon försöker verkligen få mig att framstå som en helt inkompetent mamma. Varför? Vad exakt har jag gjort henne? Jag har gång på gång bjudit in henne till diskussion, samarbete och allt men får knivar i ryggen gång på gång. Hon tror dessutom inte att vi pratar med varann, jag hade högtalaren på sist så B fick höra vad hon sa och hur hon utmålade honom för att få mig att – ja jag vet inte, hata honom? Sluta lita på honom? Inte en aning om vad hon vill??

Jag är orsaken till att dom inte kan samarbeta nu tydligtvis, men vilket samarbete hade dom innan? Hon sa och B lyssnade… Hon ringde och B kom… Hon ville och B verkställde… Har han egentligen någonsin haft något att säga till om undrar jag?! Nu när han faktiskt vill ta eget ansvar för barnen så är allt fel och allt – mitt fel! För nu är hon inte inbjuden i allt! Detta är jävligt, jag får fan en hjärtattack snart!

Jag är så ledsen för barnens skull!