Helt plötsligt och obefogat blev jag sådär grinig, förbannad, gapig och trött som bara vi kvinnor kan bli, bara sådär utan någon egentlig anledning… Nu sitter jag och undrar varför jag ens är irriterad! Barnen skulle i säng och Antonio tjafsade om att sova i brorsans rum – nej det får han inte, han ska sova i sin säng. Jag blev så trött men istället för att sitta där på stolen i hans rum medan han sprang fram och tillbaka och irriterade mig mer och mer kunde jag faktiskt ha rest på mig och föst ungen i säng – det funkar ju liksom utan tjafs varje gång – VARFÖR gjorde jag inte så?
Är det så att vi kvinnor ibland måste få bli förbannade helt enkelt!
Ja just det… humörssvågningar kallas det… Jävla påfund det där alltså!