Pick and choose!
Mycket intressant! Jag kan nog känna mig ganska nöjd ändå
If you step in remember it's all in my head!
Jan 12th, 2012 by eatme
Jag har sovit bort mesta delen av dagen, barnen har haft en bra dag i skolan, lillebror har suttit vid datorn och B har jobbat. I morgon är det min tur. Då ska även jag dra mitt strå till stacken, tjäna pengar och vara vaken! Dom ringde från Matrix och bokade in mig nästa helg också. Varför tog dom ens bort mig från schemat undrar jag. Jag jobbar ju lika mycket ändå?!
Men men, det är väl bra antar jag. Ska försöka jobba massor faktiskt. Jag ska tacka ja till varenda litet pass framöver, behöver varenda liten extrainkomst jag kan få just nu för vi har en del utgifter framöver. Som tur var så kommer vi få lite pengar från brorsan nu eftersom han varit så mycket hos oss och det känns helt okej. Vi har 5 födelsedagar bara nu i Januari med start om 12 dagar, sen är det present till mamma som ska ordnas och det blir inte vilken present som helst för hon fyller 50 år! Sen måste vi börja spara till semestern i sommar, något måste vi ju hitta på med barnen. Vi ska åka till Kreta i höst med mamma och Micke och behöver därför spara pengar även dit!
Det är mycket nu!
Dessutom har jag hittat mitt drömhus, eller ja… jag och B har hittat! Men vi måste kika på hur det blir med lån osv. Lättaste skulle ju vara om vi bara helt enkelt kunde vinna några hundra miljoner på Lotto! Men sån tur har man väl inte?!
Det är ju bara döingar som vinner sånt!
Jag har sprungit runt på internet och kollat bloggar lite sådär, hipp som happ, och hittar en massa snorungar som är asduktiga på fotografering. Snorungar med kanonavancerade kameror och det gör mig lite avundsjuk! Jag vill också kunna!! Ska man ta en kurs kanske? Lära sig hantera photoshop och dylikt?! Jag skulle verkligen vilja bli bättre och kunna ta en massa fina bilder som andra, inte bara jag, kan njuta av!
Jag skulle vilja göra något av det faktiskt!
Kanske bli jätteduktig och kanske kunna jobba med det senare…
Jag kommer att sluta blogga mina innersta tankar helt öppet i den här bloggen eftersom det är en del som tar illa upp! Inte för att någon egentligen har med den saken att göra eller ens kan kommentera det som händer i mig men för att inte ställa till med mer än nödvändigt för oss här hemma så har jag skapat en ny blogg där alla psykos-inlägg kommer att publiceras. Det är en helt anonym blogg som inte innehåller varken namn eller utmålar någon eller något.
Här fortsätter endast vår vardag!
De som är intresserade av att följa mig där också kan höra av sig via mail, i kommentarsfältet eller via facebook
Jan 12th, 2012 by eatme
Just det… Trötter! Jag la mig igen efter barnen gått till skolan… Vaknade 13.00!!! Ööh…
Jag måste på något stört sätt vara helt slutkörd?! Så här har jag inte sovit på evigheter. Jag blir chockad över mig själv. Men men nu ska jag jobba i morgon så då får jag väl antagligen lite rätsida på mig själv. Jobbar lördag också, tidigt dessutom – jag har alltså inget val, måste vara alert!
Känns som jag kan somna och vakna när som, jag var pigg i morse när jag klev upp med barnen, la mig igen bara för att, vaknade 13.00, är relativt pigg nu med. Undrar bara om jag skulle somna igen och jag gick och la mig nu?
Jag vill, jag vill jag vill!! Ska vi? Hur det än kommer att se ut i framtiden så vill jag! Jag är säker, helt 100, jag lovar! Vad som händer sen tar vi då! Jag är redo! Nu kör vi!
Idag var det tydligen möte på soc för överlämning till utredarna med Björn och L. Vi hade ingen aning om det, dom påstår att dom skickat sms men vi kollade Björns telefon och de enda sms som fanns från dom var mötet med familjeterapeuterna. Tycker det är konstigt alltså! Ska kolla mailen sen när han kommer tillbaka från mötet. Vi visste ju inte om jag skulle med eller inte eftersom det aldrig är någon som säger något så jag hängde med men gick hem sen för det vara tydligen bara vårdnadshavarna som skulle vara där då.
Ska bli intressant att höra vad som är sagt!
Jan 9th, 2012 by eatme
Jag kan verkligen inte förstå hur en människa kan vara så genomegoistisk så han inte bryr sig om konsekvenserna för de andra parterna när dom blir bedragna. Hur kan personen leva med sig själv och påstå att han älskar när han spelar dubbelspel hela tiden? Finns det ingen empati alls? Och vid flertal tillfällen att bli påkommen och ångra sig djupt, inte försvara sig ens utan bara komma med någon lam, men ändå väldigt ”bra” pålitlig förklaring eller bara ren ångest. Jag hoppas vid mitt liv att denna person får en riktig jävla konsekvens en dag! Att han vaknar upp och får en sån vidrig näsbränna så han inte vågar fundera på en lögn igen.
Men den dagen kommer väl inte antar jag… tyvärr så är kvinnor så dumma så dom tror att dom kan älska bort dessa problem och att ”han skulle aldrig göra så mot mig”, dom vaknar inte förrns det redan är försent och han redan lyckats med sitt dubbelspel alldeles för länge. Håller tummarna för att sanningen kommer fram inom kort och att personen får det han förtjänar! 1000 gånger om!
Usch vad irriterande livet kan vara när man inte kan påverka! Önskar att jag kunde rasera hela hans vardag, hela livet och krossa allt han någonsin drömt om! Men det är inte min fight och ingen jag bryr mig om är inblandad – så jag lämnar dom åt sitt öde! MEN!! Jag tänker stå där och garva läppen av mig när han väl blir dumpad igen! Mina ord kommer att klinga vackert – Told ya! Muahahahaa!
Tänk om hon kunde se bortom sina skeva idéer och dillar, finns det egentligen någon anledning att var osäker och inte vilja gå in i något som kan bli så jäkla bra? Varför tillåter hon inte sig själv att få känna alla dom där underbara känslorna som faktiskt bidrar positivt på så många sätt?
Varför bygger hon murar mot fel människor? När saker är annorlunda så slukar hon allt med hull och hår, dumma kvinnfolk! Önskar ibland att hon kunde lobotomera sig själv för att slippa alla dessa dilemman.
Om hon skulle släppa taget och bara följa med, försöka hitta sin roll i situationen så skulle ju allt bli bra. Är det så att hon inte vågar för att det kanske blir för bra?
Känslan finns ju inte över huvud taget, eller gör den det? Nej hon känner inte! Kommer den med tiden kanske? Borde hon testa och bara hänga med utan att ha garanti? Det är hon för feg för att göra… Går inte att släppa taget bara sådär!
Planer görs och nya stigar utforskas, vissa val går inte att få ogjorda igen! Dessa saker är helt bestående, hur hon än vrider och vänder på det så vet hon att det inte finns någon återvändo om det inträffar. Hur handskas hon med den känslan då? När det är för sent?
Kommer känslor att växa fram kanske? I så fall blir ju allt bra, men vad händer om det inte blir så? Ska det fortsätta då, som nu, utan förändring, trots att hon väljer att ta steget? Är det friskt?