Blev sjukt irriterad helt oprovocerat när jag stog och diskade… Började tänka på hur B:s ex faktiskt betett (läs: beter) sig sen vi bestämde oss för att flytta ihop. Kvinnan är fan elak, helt genomruttet elak! Jag har funderat på allt hon sagt och gjort och hur hon förklarar allt för andra runt omkring och hur hon försvarar sig inför terapeuter och myndigheter med mera… Hon är fan rutten! Och så har hon mage att säga att hon vill samarbeta!
Terapeuterna dessutom är ju helt slut då dom anser att B och L måste lösa sin konflikt innan jag kan blandas in – men alltså det är ju JAG som är konflikten! Hur ska dom då lösa problemet när det är jag som är problemet? Usch vad jag går och irriterar mig på allt det här, allt som blivit sagt och allt hon gjort! Innan jag kom in i bilden så hade B och L inga problem att samarbeta – det är hon som börjat tjafsa sen jag dök upp, det har inte varit annat än tjafs på henne! Ser hon inte sig själv alls???
Dessutom påstår hon att vi skulle se henne som roten till allt ont – men vad har vi egentligen gjort henne? Vad exakt har vi sagt till henne? Eller om henne? Vi har fan inte gjort annat än försökt samarbeta och fått skit kastat i ansiktet gång på gång. Hon blev min vän på facebook förut och kommenterade mina statusar med elaka glirningar, kom med ”osynliga” påhopp, saker som egentligen inte går att ta på men som påverkar mig – jag tog bort henne efter ett tag för jag kände att hon inte ska få hålla på som hon gör. Bråka, tjafsa och ha kontroll – ifrågasätta och gapa på B för saker som kanske inte ens rör henne, där hon drar egna slutsatser. Jag har ALDRIG skrivit något till henne som är nedlåtande eller ifrågasättande annat än när jag ringde upp henne och var fly förbannad pga sättet hon använt mina barn på mot B och mig! DÅ är det fan befogat! Och då tog jag det direkt med henne!
Hon sitter fortfarande och ältar skit när vi försökt gång på gång att förklara och trygga henne – men hon har fan ingen rätt att kaga eller ens någon grund till att vara orolig för sina barn när dom är här! Det borde vara tvärt om – VI som ska vara oroliga över när dom är där och hur dom mår! Varenda jävla gång barnen kommer därifrån har dom ont i magen, hela veckorna här har dom inget magont alls. Dom ber om hjälp med läxor osv, vilket dom uttryckligen inte får hjälp med hemma för dom inte ska störa sin mamma osv… Det är en jävla massa saker som jag funderar på! Dom är inte oroliga för fem öre här hemma längre, visst klart det var lite i början med magen osv men det har gått över helt och hållet. Vi har våra rutiner nu och dom vet vad dom har för frihet och ansvar. Hon påstår att barnen inte har det bra här, hon vet inte vad hon snackar om! Dom är trygga här om något!
Vi får se nu hur det går när dom börjar skolan igen och hur det funkar. Jag och B ska göra lite ändringar här hemma när det gäller skolan för B:s barn – tänker inte skriva här exakt vad det gäller eftersom hon läser min blogg och hon inte behöver ha kontroll och veta allt.
Dessutom har det fallit sig så bra att det är samma personer som ska hålla i utredningen som höll i den anmälan som skolan gjorde mot L för flera år sen, det betyder att dom vet att problemet funnits tidigare innan vi ens kom med i bilden och det känns så jäkla bra! Dom är redan insatta och vi kan med lugn och ro bara bevisa att barnen har det bra här och att samarbetet med skolan funkar!
Fan vad bra saker ska bli!