Jag får en känsla av att jag kommer att ta slut om jag ger dig mer, jag får för mig att hela jag torkar ut som en dunstande källa. Jag kan alltså inte vara öppen för länge för då försvinner alla mina känslor för allt. Livet, människor, familj, vänner ja, allt – mitt liv kommer då att rinna ut i sanden, dunsta bort och kvar kommer endast ett tomt skal att vara, som en orm när den ömsat skinn…
Jag vill inte bli så! Jag är livrädd!
Jag funderar en massa på information/lögner jag råkat öppna mina öron för… Varför gjorde jag det, jag har stora funderingar kring det! Om nu dom kan påverka mig så mycket så kanske det inte finns så mycket? Jag vet inte vad jag ska svara på det… Jag har nog inget att ge…
Jag väntar på att det ska komma, att det ska bli lättare, att min bägare ska vara fylld till toppen och jag har så mycket så du blir överöst, men frågan är ju hur länge ska man vänta? Kommer det någonsin att hända?
Jag har mycket tvivel just nu tyvärr… måste samla tankarna…