Det är så underbart nu, allt går bra och fint! Barnen kom hem igår också vilket känns underbart! Det blir tomt när inte alla skitungar är här. Tyvärr pratar ju inte D med oss för tillf’llet men dom andra är här och myser. Det var så härligt prat med Alexandra igår kväll när hon förklarade för mig hur hon kände och allt angående giftemål osv. Hon är så fin! Hon förklarade att hon först blev rädd eftersom det betyder att pappa och mamma aldrig kommer att bli ihop igen men att det visste hon egentligen redan innan och så sa hon att det ska bli riktigt mysigt att jag blir hennes ”nya mamma” haha, jag blev alldeles rörd. Tony sa samma sak, och att det ska bli spännande på bröllopet. Dom har 1000 frågor. Andzelo hoppade upp och ner och skrek ”ja jag ska få en ny pappa” i ungefär 10 minuter, så glad blev han! Antonio har inte sagt så mycket mer än att det ska bli kul och att vi borde gift oss för länge sen. Sötnötar!
Lite trist att D tar det så hårt bara, men han är 15 år gammal och måste kunna komma ner och prata med oss och vara tillräckligt stor för att lösa det här eller åtminstone ge sig själv chansen att få svar på frågor eller få ur sig sånt han bär på, det här är inget straff liksom, fattar verkligen inte vad som hänt. Att inte L kör ner honom och sätter honom på en stol här så han lär sig ta tag i saker istället för att gömma sig och fortsätta bära på allt som ger honom orolig magen med mera?! Det hade legat i mitt intresse att mina grabbar hade löst en sån här sak med sin pappa om något sådant kommit upp! Min och B:s största fråga är ju vad L har sagt till honom egentligen!
Jaja, vi har inte så höga förhoppningar eftersom hon inte fattar själv att man måste ta tag i saker om man vill lösa något eller ha förändring…
Gifter oss gör vi iaf!