huruvida man ska ha strikta rutiner och inte?
Ibland när jag märker att barnen börjar sväva iväg mer än vanligt i sina spel, datorer, tänjer på läggtider så dom blir fysiskt påverkade eller det går ut över skolan och det sociala samspelet och då brukar jag tuffa till det lite för dom ett tag. Då förstår dom det men sen går det ett tag och vi slappar ner regler lite vilket jag kan tycka är helt okej. Det funkar för barnen och det funkar för mig/oss. Varför MÅSTE man ha fasta regler och gränser? Här hemma är det mycket personliga gränser vi talar om, har jag ingen lust att bli hoppad på en dag så säger jag det och då måste barnen respektera det – vilket dom gör. Har jag ingen lust att höra spring och gap när jag är trött så ber jag barnen att vara lugna eller hitta ett sätt att ha kul på utan att låta för mycket, vilket alltid funkar. Barnen opponerar sig sällan och jag antar att det är för att vi har en öppen kommunikation, vill dom att jag är tyst eller slutar med något så lyssnar ju även jag på dom, alltså respekterar deras önskan. Det handlar ju om att ge och ta. Självklart blir det duster och tkafs men det är när någon är missnöjd och då tar vi reda på vad som ligger bakom, är det inget speciellt – nej då får dom väl vara griniga, precis som jag kan vara ibland och det måste vi också respektera.
Jag fattar inte varför allt måste vara så inrutat bara för att det är barn – dom är ju lika mycket värda respekten vi ger varann. Alltså vi vuxna. Vad är det egentligen för skillnad? Barn gör som vi gör – inte som vi säger om vi inte lagt grunden för respekt sinsemellan! Om jag respekterar deras vilja så respekterar dom min. Enklare än så kan det inte bli!
Kul att du titta in!
sv: tack så mycket!