Barnen har totalt dataförbud idag efter tjafset igår och jag har hållit fast vid det. Brukar få dåligt samvete och släppa tidigare än tänkt. Jag är inge bra på att straffa, men ska man verkligen göra det då? Straffa låter så hemskt. Att ge konsekvenser är ju bra men är inte själva tjafset en konsekvens av deras beteende då? Är det inte en tillräcklig konsekvens att jag reagerar, blir arg och visar att det dom just gjort inte är okej, tänker jag? Barnen är väl inga djur som ska veta sin plats, dom har ju lika stor rätt att vara irriterade och gnälliga som vuxna. Dom har precis samma rätt att uttrycka sitt missnöje som jag, vi är ju inget högre stående väsen än våra barn! Det är ju mina medmänniskor och inte några jag ska få ”pli” på. Ger jag mig själv förbud när jag beter mig illa? För gud vete att jag beter mig illa ibland!
För barnen visar ju ånger och är medvetna om att dom gör någon orätt även utan straff. Precis som jag och alla andra ”normala” människor. Är straff en okej konsekvens av någons beteende? Skulle jag förbjuda min sambo att titta på tv om han inte borstar tänderna i tid? nej för jag talar inte ens om för min sambo NÄR han ska borsta tänderna.
Det är svårt att veta om man gör rätt eller fel, men när jag ser på mina barn och hur dom är som personer så är jag ganska övertygad om att jag måste gjort någonting rätt. Dom är ju underbara små varelser med alla de egenskaper som en person behöver ha för att kunna titulera sig medmänniska. Jag antar att ”straff” är något jag själv anser som maktmissbruk! Kan man inte bara förklara för barnen – ”om du gör sådär, blir det såhär och det är konsekvensen av ditt beteende”
Tänk att vara förälder är det absolut svåraste jobbet någon kan ha. Vi formar små människor och vi måste göra rätt! Inte så konstigt att vi vuxna får en släng av dålig självkänsla ibland och ifrågasätter oss själva.
Anser någon här att straff är bra och kan hjälpa till??