Det finns dagar o så finns det dagar…
Jag vet varken ut eller in, tror jag är alldeles för trött för att tänka, känna, tycka eller någonting. Jag är inte rationell alls… Fattar inte… Går runt i nåt skumt vakuum eller nåt, jag vet inte, vet ingenting!
Bara känner en massa saker som jag inte kan sätta ord på. Det är inte bra saker, det vet jag iaf, tror jag. Känns på nåt skumt sätt som att allt kommer att gå åt helvete. Vete fan. Typ världen kommer gå under eller nåt. Äh skit samma. Det är fars dag idag och jag får inte tag på min farsa. Har pratat med Micke men pappa svarar inte. Varje gång jag försöker ringa så svarar han inte, det oroar mig eftersom han tog ett återfall för ett par veckor sen, är livrädd att han är ute och pundar igen. Sist jag pratade med honom sa han att han var nykter och att han gör sin behandling men jag vte inte om jag litar på honom. Efter 14 års drogfrihet och sen bara skta i allt och börja supa och knarka igen så finns det inte så mycket förtroende kvar, eller tro över huvud taget. Litar inte ett skit på något han säger längre. Vågar inte. Jag tror snarare att någon ringer en dag och talar om för mig att dom hittat pappa i ett dike antingen ihjälslagen eller död av en överdos. Jag ser inget ljus alls.