Jag satt på jobbet och blev plötslgt livrädd. Kändes som något svart tog tag i mig och jag började fundera…
Är det sådär jag ska bli? Som en galning, någon som gör saker utan att ha koll. Betraktade patienterna på jobbet och blev rädd, nervös och orolig för att min väg ska gå i samma riktning, leda till samma slutmål. Jag är livrädd för att jag ska sluta likadant!
Tänk om jag hamnar på ett sånt här ställe, med en psykos, vad tar jag mig till då? Vad händer med mina barn? Blir dom som deras barn? Kommer mina barn att påverkas negativt eller blir dom likadana? Jag kan inte identifiera mig med patienterna, men borde jag det eftersom jag har samma diagnos? Är det sådär jag kommer bete mig? Blir det värre med tiden eller är jag inte lika sjuk helt enkelt? Finns det olika grader av sjukdomen? Måste jag äta mediciner hela livet för att hålla mig intakt eller blir jag sån där till slut ändå? Eskalerar sjukdomen med tiden eller är jag friskare än dom? Slipper jag bli galen?
Kommer jag att ta livet av mig till slut?
Kommer jag över huvud taget bli sådär? Ju mer jag betraktar dessa människor så tvivlar jag mer och mer på att jag ens har en diagnos! Kanske var det bara läkaren som ville vara duktig?
ATT VARA BIPOLÄR…