Tänk om det kunde hända mig igen… tänk om den där känslan kunde träffa mig bara en gång till i livet! Ögonblicket då jag höll på att sjunka genom jorden, den intensiva blicken för några år sen, den vi kände båda två – den där starka, alldeles för starka blixten som träffade oss båda just då, i den sekunden när vi såg på varann! Den finns – känslan alla pratar om, den är på riktigt men var för oss helt fel! Fel människor, fel tid i livet! Hade du inte varit en sån idiot och jag inte hade mått så dåligt, då hade det varit för alltid! Vad förvånad jag blev, var generad i flera timmar efteråt – blir fortfarande generad när jag tänker på det! Vilken härlig, overklig känsla!
Tänk om man kunde få uppleva den igen! Det är den där känslan av att kunna glömma allt runt omkring, ge upp vad som helst i livet bara för att få vara nära, se och finnas tillsammans, just där och då – den där blixtförälskelsen!
Men det var fel! Fel fel fel! Helt galet fel! Synd för det kunde ha blivit bra, en annan tid! Jag vet att du tänker på mig fortfarande, jag vet att du vill ses, trots att vi båda gått vidare med nya människor, nya egna vägar att utforska, nya hinder att kliva över och nya möjligheter - MEN den där känslan, kemin mellan oss kommer aldrig suddas ut – vi kan och ska dock kämpa emot! Jag varken vill eller kan vara med dig och du får inte var med mig – det bestämmer jag! Men jag önskar likförbannat att jag fick uppeva den igen!
Dock helst med någon annan! Frivillig någon?