Aprilskämtet slutade med att vi aprillade oss själva!
Men spelar det någon roll egentligen? Vi känner varann sen 30 år tillbaka utan och innan, vi har ju ambitionen att leva med varann resten av livet, finns liksom inga planer på att gå isär. Vi planerar hus, sparande är redan klart. Vi har väl förmodligen bebis på G om allt går som det ska, peppar peppar. Barnen trivs och är glada, dom har godkänt hela grejen, förutom Daniel då som vi inte pratat med ännu, vi får se hur han tar det. Får väl se hur exet tar det också eftersom vi vart tvugna att lägga datumet på hennes vecka, men ett par timmar kan hon väl avvara eftersom hon faktiskt tog barnen den där onsdagen då det var nåt jippo på hennes morbror/farbrors jobb och vi tyckte det var okej. Så hon har ju egentligen inte något att säga.Skit samma, så elak tror jag inte att hon skulle vara. Men iofs vet man ju aldrig eftersom hon kunde tvinga B att köra ner barnen mitt i Sälensemestern trots att hon vetat om allt flera månader tidigare och sen bett sin farsa att boka en jäkla kryssning 3 dagar in i semestern. Så… jag har inte så stora förhoppningar men hoppet är ju också det sista som överger en. (och hon påstår att det inte är MIG hon har problem med)
En annan grej som faktiskt är lite rolig med tanke på vad jag just skrev inom parentes: Hon hade blivit helt galen över att B tillåtit mig att lägga ut bilder på deras barn på bloggen och på facebook när det är okej för både henne. B och hennes vänner att lägga ut bilder hur som helst. (och hon påstår att det inte är MIG hon har problem med) Jäkla tur att B också är vårdnadshavare så han faktiskt har juridisk rätt att tillåta det utan hennes samtycke. Önskar bara att hon hade varit lite mer ödmjuk och kanske en gnutta mer förstående och överseende… men icke… Jag har verkligen inget emot henne, bara hennes sätt och skulle hon en dag acceptera att B faktiskt gått vidare och att jag faktiskt kommer att finnas kvar som en del av barnens liv så skulle vi nog kunna bli riktigt bra vänner. Det gör mig ledsen att hon bråkar och inte unnar barnen att se att hon är glad för deras pappas skull. Men man vet aldrig, det kanske kommer med tiden… (håller tummarna för det)
Men men, nu kom jag ifrån ämnet. Aprilskämt var det jag skulle prata om här. Vi skulle skämta om förlovning, la upp bilder på ringar och allt (som vi för övrigt varit inne och provat i en guldsmedsaffär just endamålet att lura alla) och dom gick på det!! Min mamma värst!! Vi hade inte hjärta att säga till henne att vi bara lurades så vi tänkte till och gjorde slag i saken – vi förlovar oss på riktigt. Nu är datum för den riktiga festen satt och vi har även ambitionen att gifta oss samma dag nästa år. Ganska neat tycker jag. Förlova sig 1:a april och sen gifta sig samma datum året efter. Kan inte bli häftigare. Är nog inte så många som planerar giftemål på skämtdagen.
Ja… de var iaf det jag ville säga, nu kallar John Blund.
(Note to self: Jag måste måste MÅSTE bli bättre på att organisera och hålla koll på vad som ska göras och när, inkluderat ALLT)